Det svenska elnätets uppbyggnad
-Hur transporteras elen hem till mig?

Elen transporteras i Sverige ut genom transmissionsnätet (som tidigare kallades stamnätet) detta är stommen i det svenska elnätet.

Den största andelen el tillverkas i norra Sverige och det mesta förbrukas i södra Sverige, stamnätet transporterar elen över landet och förser de regionala näten med spänning, det är också kopplat till våra grannländer. Det finns också några stora elproduktionsanläggningar och några mycket stora elanvändare som är direkt uppkopplade mot transmissionsnätet.

Stamnätet ägs av staten genom Svenska Kraftnät och har en spänning på 400 000–220 000 volt. Anledningen till att man använder så hög spänning i stamnätet är att det är mer ekonomiskt att transportera el vid hög spänning, den höga spänningen innebär att elförlusterna blir mindre under transporten.

Distributionsnätet används för att vidarebefordra elen till och från transmissionsnätet och det består av våra regionnät och lokala nät.

Transmissionsnätet är kopplas mottagningsstationer där man sänker spänningen innan strömmen går över till regionnätet. Regionnäten ägs av större elnätsföretag och har en spänning på ca 130 000 volt. Eftersom strömmen inte transporteras över lika långa avstånd behöver inte spänningen inte längre vara lika hög.

Många vindkraftsparker ansluter direkt till regionnätet. Regionnätet ansluter till elanvändare med mycket stor elförbrukning exempelvis tunga industrier.

Regionnäten förser också de lokala näten med ström. Lokalnäten är geografiskt avgränsade nät med spänning på 40 kilovolt eller lägre.

På vägen hem till dig sänks spänningen genom lokala transformatorer till 230 volt det är så mycket man får ut ur ett vanligt eluttag. Om du själv exporterar el genom ex solceller exporterar du det ut på det lokala nätet. Lokalnäten ägs av många olika elnätföretag.

Det svenska elnätet är sammankopplat med våra grannländers på olika sätt. Vi har växelströmsförbindelser med Norge Finland och Danmark eftersom våra elnät är i fas med varandra och vi ingår i samma synkområde.

Länder som Tyskland, Polen och Litauen ligger i andra synkområden och elen behöver färdas längre avstånd för att komma dit. Här har vi i stället likströmsförbindelser. Man använder särskilda likströmskablar (High Voltage Direct Currant, HVDC) och omvandlar först växelström till likström genom generatorstationer och när överföringen genom likströmskablarna är klar omvandlar man den till växelström igen. Man använder likströmskablar för att transportera el under långa sträckor därför att elförlusterna blir mindre.